Historien om ett bomärke

För många år sedan insåg jag att det vore bra att märka upp mina verktyg och ägodelar. Framför allt för medeltidsläger, men även för min egen skull. Ett bomärke verkade ju lämpligt.

Efter en del funderande blev det en sammansättning av några olika runor:

• Halva T-runan för Damberg. Att den är halv är bara av stilistiska skäl. Anledningen att det är T-runan och inte th-runan är för att det blev snyggare så. I riktigt gamla runrader finns en d-runa, men det kändes inte häller rätt.
• F-runan för Floreo, som min dåvarande enskilda firma hette.
• I-runan för Jörgen (egentligen underförstådd eftersom den också ingår i de andra runorna).

Jag tycker ibland att de tillsammans bildar ett stiliserat vindpinat träd, och jag gillar detta märke.

Med tiden har detta bomärke karvats in på mängder av verktyg och skrivits med spritpenna på grenkontakter, verktygslådor och liknande. Dessutom är det sytt i lintråd på läder, broderat med silketråd på kläder och mycket mer.

Jag gillar mitt bomärke.