Ny skida till Vivas briquet

När Viva tog studenten stod det svärd på hennes önskelista. Efter lite letande hittade jag ett svärd av lagom storlek på nätet. Det var en 170 år gammal briquet från en av Napoleon III grenadjärer. När den anlände låg den i något som säljaren hade börjat göra skida av, men som denne sa var mest att betrakta som transportfodral. Även om detta fodral egentligen var fint i formen var det ganska grovt.

Framemot början på året efter fick jag för mig att snygga till denna svärdsskida lite. När jag tittade närmare på den visade den sig vara ganska fin. Den verkade vara i sälj eller liknande salix-art och gick utmärkt att jobba vidare på. Efter en del hyvlande med skrubb- och spånhyvel hade jag fått ner den till en behagligare dimension. Den visade sig vara både lätt och fin - och relativt kvistfri.

Den största utmaningen var att jag inte visste hur noga insidans urgröpning för svärdsbladet följde själva bladets form. Hade jag gjort den själv hade jag försökt var väldigt noga med den formen, så det fick bli mitt antagande att även tidigare skapare hade varit. Dessutom tänkte jag att det kanske inte gjorde så mycket om det glimtade fram lite luft här eller där utmed fogen. Förmodligen skulle jag klä skidan i läder - och det går ju alltid att spackla igen hål.

Först hyvlades sidorna ner till ungefär 7 mm på var sida om bladets urgröpning. Det hade förmodligen gått att gå djupare, men jag tordes inte eftersom det blev snett utifrån fogens placering.

Sedan ritades bladets antagna position ut baserat på handtagets position när svärdet var i skidan.