Sy brokor

Medeltida underkläder är ett speciellt kapitel. Tanken är att de inte ska synas så det känns inte som högsta prioritet att få till i sin medeltida klädsel. Samtidigt känns medeltida underkläder annorlunda än moderna och de bidrar mycket till känslan av en utflykt i tiden. Dessutom är de relativt snabba att sy.

Trigger warning:

Denna artikel innehåller bilder på en levnadsglad grånad livsnjutare till gubbe som de senaste 30 åren varit synnerligen träningsundflyende - och han förekommer häri blott iförd underkläder.
Om du känner att detta riskerar bekomma dig djupt in i själen rekommenderas du att istället googla vidare.

Fair warning given.

Medeltida brokor

Medeltida kalsonger kallas för brokor. Storlek och utformning har varierat genom århundradena. Under tidigt 1300-tal är de enorma, med dagens mått mätt. Jag har t.ex. sytt ett par brokor från 1308 som sydde med hjälp av reenactment-gruppen Kongshirden i Norge. De är väldigt stora (och numera laxrosa efter en obetänkt infärgning som sedan skulle avfärgas).

Mot slutet på 1300-talet krymper brokorna, och då framför allt sista decenniet när hosorna samtidigt blir högre - vilket sedan blir tydligt i modet under 1400-talet då brokorna riktigt små och tighta, nästan som dagens brief-kalsonger.

Tyg var väldigt arbetskrävande att ta fram, och därför en dyrbar handelsvara. Det var nog vanligt att man inte hade så många par brokor att växla mellan och kanske kan man nog minnas ordet broka genom att härröra till begreppet brokig från hur flammiga brokor kanske kunde bli med tiden...

Komfort-detaljer i brokor

Det är värdefullt med en bra passform på brokorna. Man ska tänka på att medeltidsliv kan innebära djupa squats, huksittande och allehanda rörelser. Då är det skönt att ha något med en passform som tillåter detta.

Många event är dessutom på sommaren. Det är ofta varmt. Därför är det skönt med mycket luftigt tyg och mycket tyg som hjälper till att fläkta runt luften.

Det snöre som får brokorna att sitta uppe bör inte vara för tunt. Om det är väldigt tunt skär det lätt in i midjan. En lösning kan vara att trä i ett platt smalt band istället. Brokorna är inte tunga och syr man dem rätt tar det inte mycket kraft att hålla dem uppe.

Toalettbesök är en annan grej att ta hänsyn till på olika event. Det är ofta torrdass eller bajamajor, och det är kjortlar och underskjortor att hantera jämte bälten, väskor och hosor.
Då är det skönt att kunna göra i vart fall nummer ett utan att behöva klä av sig särskilt mycket. För nummer två finns ingen återvändo. Då ska kjortlar hissas upp, hosor lossas och kavas ner, brokor öppnas och sänkas och väskor hållas undan. Det är bara att vänja sig.

Materialval

Om man får tolka manuskriptbilder från medeltida källor verkar det som att man nästan alltid försöker undvika att visa brokorna. Det är dock inte ovanligt att man ändå ser folks brokor, men det är nästan alltid för att visa komiska sekvenser eller göra nidbilder av människor.

När man ser brokorna verkar de vara i ljust tyg. Det är ljusare än oblekt linne, och jag kan tänka mig att det är solblekt linne. En alternativ tolkning är såklart att den som målat vill sätta fokus på brokorna som en poäng och därför gjort dem extra ljusa.

Det är skönt med linne i brokorna. Ylle kliar mindre än man tror, men det slits också annorlunda och är krångligare att tvätta och hålla hygieniskt.

Sömnad

Som vanligt när det gäller sömnad av medeltida kläder är utgångspunkten ofta ca. 70 cm vådbredd. Många mönster går att härleda till dåtidens smala vävstolar där armlängden sätter begränsning i tygets bredd.

En del mått är dock viktigare än andra. Mät därför följande mått:

• A). Benets utsida, från där upphängningen är tänkt ner till så långt att du vill att de ska gå mot knät.
• B). Omkrets på dig i midjan, eller där du vill att snörningen upptill ska vara.
• C). Omkrets runt låret i nederkant av hosan.
• D). Omkrets runt låret vid ljumsken.
• E). Avstånd från tänkta nederkanten av hosan till grenen på insidan av låret.
• F). Från midjan fram under grenen till midjan bak.

Meningen är att dessa brokor ska vara lite vida och inte så tighta, så ta inte måtten på för stort allvar.
Glöm dock inte sömsmån.

Tub-broka

Hela längden på tygstycket du ska använda blir då 2*A + B/2 + 15cm (15cm i ackumulerad sömsmån).

Spekulationer kring mönster

När man syr dessa brokor blir det tydligt att man skulle kunna spara tyg och få mindre utsatta sömmar om man hade en kil upptill i bensömmen.

En sådan kil blir över när man önskar ha smalare benholkar nertill vid knät än upptill när låren är grövre ungefär i grenhöjden. Det är möjligt att man förr kan ha löst det på det sättet. Det finns egentligen föga nytta med den dubbelvinkling jag har gjort i mönstret ovan eftersom det ändå blir lite tyg över runt rumpan.

En annan spekulation är ifall man möjligen sydde av icke rektangulär väv. Jag har sett folk som väver formade vävar på upprättstående varptyngd vävstol. För nybörjare blir ofta väven konkav, men när man lärt sig behärska det kan en del även väva konvexa vävar som skulle vara utmärkta till detta mönster.

Dessa spekulationer är just spekulationer och blir kanske något att prova i framtiden, eller bara låta tidens obevekliga tand nöta dessa tankar intill förgängligheten där de då uppenbart hör hemma om man inte gjort något annat vid dem till dess.

Arbetsgång

1. Mät enligt nedan
2. Vik ditt tyg på mitten så att du får symmetri inför mätning och klippning
3. Nåla fast tygsidorna lite lätt i varandra så att de inte glider och förlorar trådrätan
4. Mät ut och markera på tyget (t.ex. med knappnålar) var du ämnar klippa (se nedan)
5. Klipp ut brokorna, ta bort nålarna och vik ut tyget. Då bör det se ut ungefär som figur 3 nedan. Den bukiga sidan blir en längre söm och den blir rumpsidan av brokan, den andra blir snoppsidan.
6. Vik längsledes så att det formar en icke ihopsydd tub (Figur 4)
7. Nåla utifrån och in i A + 3cm från båda sidor. Detta ska bli benholkarnas söm på utsidan av benet med utrymme för fållning (Figur 4).
8. Sy dessa sömmar
9. Fålla kanterna runt benavslutens ytterkant
10. Fålla sedan kanten hela vägen runt midjeöppningen - utom några decimeter mitt fram. Där behövs en kanal för att dra ihop så att brokorna sitter väl.
11. Sy sista kanalen och hitta ett snöre som kan passa. Använd en säkerhetsnål eller liknande till att föra snöret genom kanalen och sy fast snöret mitt i kanalen så att det går att tvätta brokorna i tvättmaskin utan att snöret försvinner.

Förklarande bilder

Varianter

Kilar

Som synes ovan klipps det bort tyg när man gör brokorna. En alternativ konstruktion vore att använda dessa trianglar till kilar i ovankant.

Upphängning

Man kan såklart sy kanal igenom hela brokan. Det har jag gjort på en del andra brokor. Det fungerar också bra och gör det lättare att fördela ut extratyget till där man vill ha det.

Om man har kvar öppet i sidan och en kanal som är bred nog för ett bälte kan man säkert hänga upp hosor i samma bälte. Det är först framemot 1400-talet som det blir mode att använda doublet (en slags tight under-väst) att fästa hosorna i. Innan dess fäster man hosorna i ett bälte. Brokornas ben stoppas ner i hosorna.

H-broka

Flera av mina andra brokor är sydda enligt andra mönster. Ofta enligt följande skiss, med följande mått:

• A). Lårets diameter på tjockaste stället plus fem centimeter.
• B). Önskad längd på brokornas ben, från infästning till avslut, plus sömsmån för snörets kanal samt fållning längst ner.
• C). 40-50 cm extra tyg för rynkning och påse.

Sömnad av H-broka

1. Man syr ihop sidobitarna utmed lårens insida, från knät upp till grenen
2. Man syr i blöj-lappsbiten mot varje ben.
3. Man fållar nederkanten på brokornas ben.
4. Man syr en kanal i överkanten och trär i ett snöre med hjälp av en säkerhetsnål.

Kongshirden-broka

Kongshirdens brokor som jag nämnde i början av artikeln är en mycket vid H-broka som når ner till halva vaden. De är dock inte ihopsydda utan öppna på insidan av benet, från precis ovanför knät och hela vägen ner. Det gör att man kan knyta en knut i hörnet på det vida fladdrande tyget runt vaderna och antingen föra fram knuten mellan benen och fästa in under linningen igen eller tvärt om föra bak knuten mellan benen och fästa upp i linningen. Det ger en skön passform även på dem.

Riktigt varma dagar när ingen tar illa upp är det underbart att gå med dessa nersläppta och få fladdrande vind runt benen.

Den laxrosa färgen på brokorna på nedanstående bilder beror på ett missriktad och ogenomtänkt spontan idé att snabbt kasta ner dessa i ett växtfärgningsbad. De blev då först orange, och efter blekning har de blivit laxrosa. Det känns inte historiskt korrekt.