Skärmtak

2024-08-06 2024-08-06
==========
Timret tjärat

2024-07-23
==========
More photos
Large photos to thumbnails
Hantverkslägret print mode

2024-07-08
=========
Lade till bilder på förstärkningar och öglor
Lade till texter om käppar och förstärkningar
Lade till ritningar på stomme
Lade till text om att resa skärmtak

2024-06-24
=========
Added calculator
Added pictures of other skärmtak
Added section about knots
Added generic info section
Added section of historic aspects

2024-06-23
==========
Started sewing and started documentin cutting an sewing the pieces together.

TODO
==========
More pictures
Better description of knots
Visualize calculation resuts

Ett skärmtak underlättar medeltida lägerliv ordentligt. När man lever utomhus i veckor i sträck är det skönt att ha någonstans där man är skyddad från sol och regn utan att vara avstängd från omvärlden.

Jag har varit med och skapat skärmtak förr, men nu saknade jag skärmtak eftersom mössen hade byggt bo i det förra så att det hade frätt hål i det.

Det var dags för ett nytt.

Historiska aspekter

Jag känner inte till några bilder på skärmtak innan 1400-talet. Det finns ganska gott om manuskript-bilder även från tidigare under medeltiden, men det verkar vara en komplett avsaknad av bilder på skärmtak.

Tyg var oerhört dyrt innan industriella revolutionen. Att få ihop tyg till ett enda klädesplagg kunde säkert ta en hel vinter eftersom tråd skulle spinnas, vävar sättas upp i varptyngda vävstolar och sedan skulle tyget vävas med vävsked. Moderna vävstolar är ett under av effektivitet i jämförelse.
Kanske är det för att tyg var för värdefullt som man inte ser bilder på skärmtak? Men det finns ju bilder på tält, och de har ju även väggar.

Ett segel funkar ganska bra även om det inte är så väldigt tättvävt tack vare fysikens lagar där hopträngd vind bromsar, men ett skärmtak som ska hålla mot regn behöver ju vara väldigt tätt för att klara det. För medeltida tält är det inte lika viktigt eftersom tältväggarna ofta lutar väldigt drastiskt. Det gör att regn rinner på insidan av tak och väggar även om det inte är så väldigt tätt eller impregnerat (om det inte blåser hårt samtidigt).
Kanske var vävtekniken inte anpassad för skärmtak tidigare? Vi vet att de redan på vikingatiden kunde väva tätare vävda tyger än vi kan handla idag, men de användes bara för små dekorationer och det var förmodligen oförsvarbart att använda i större tillämpningar.

Personligen är jag mest intresserad av att hitta källor på skärmtak under 1300-talet, men då inföll ju också den lilla istiden så kanske var man i mindre behov av att ha skärmtak med?

Medeltidskläder är mestadels i ull och det är ett material som fortfarande värmer när det blir blött så man var nog inte heller så rädd för väta som vi kanske har fått inpräntat i oss idag. Dessutom var nog få utomhussysslor på medeltiden så beskaffade att man kunde vara stilla på samma plats under en längre tid så då kanske man istället hade bra kläder. De sysslor där man kunde sitta stilla länge kanske hade fasta sol-/regnskydd eller så utfördes de kanske i tält eller under träd när man var på resa?

Många resor verkar vara pilgrimsresor och då finns ju logi överallt utmed vägen - och fanns även på medeltiden. Andra som reste var soldater, och det finns få plagg som är så effektiva mot regn och sol som en kittelhatt - vilket också var en populär hjälmtyp under flera hundra år.

Att vistas tillfälligt på platser under förhistorisk tid har alltid fascinerat mig. Allt från vikingatidens isländska tingsplatser med uppstaplade stenar till halvt nergrävda husväggar, men där man verkar ha tagit med sig tak till dessa, till olika typer av tält - t.ex. nordnorsk fiskarbefolkning som ännu på 1900-talet använde råsegelbom och råsegel som tält på land.

En väsentlig aspekt som vi moderna människor lätt glömmer är att man ville ha eld inne i tälten.
Både hus och tält var konstruerade för att kunna ha en eld i, med rökutgångar och inloppsdrag.

Olika typer av skärmtak

Skärmtak kan vara fasta (trä, tegel) eller flyttbara. Sitter de i anslutning till en vägg kallas de ibland för baldakin.

För fristående skärmtak kan man antingen lägga dessa över en nock-bräda eller över ett rep.
Repet är lättare att frakta, men ger en buk i tyget som gör att det blir veck som kan samla vatten vid nederbörd.

Man kan även välja mellan att spänna upp skärmtak i hörnen, som segeltak, eller att lägga den rakt/rektangulärt eller diagonalt över sitt stödrep/nockbräda.

För stommen är det bra att tänka på att inga delar ska vara så vassa att de river hål i duken när de hoppar ur. Av denna anledning går t.ex. metallbleck bort från konstruktionen.

Se nederst i denna artikel för fler förslag på utseenden för skärmtak.

Idé

Det finns olika sätt att spänna upp skärmtak. Det viktiga är att det är justerbart så att man kan vinkla ner det så att det inte fångar vinden när det behövs, och att det är högt nog att kunna arbeta under det och hålla eldar igång där under eftersom jag hade tänkt ha detta skärmtak över smedjan.

Man kan t.ex. ha ett rep uppspänt mellan två vertikala störar och lägga tyget över detta rep, eller så kan man ha en robust nock och pinnar på sidorna. Oavsett behövs det både tältspik och rep, ett stort tygsjok och öglor på detta.

Vi ville ha sömmarna vertikala istället för horisontella för att de inte ska fånga vatten som kan droppa på insidan. Vi hade även en tanke på att sy en falsksöm mitt på varje 1,5-våd av tyget för att det skulle finnas något stabilt att fästa öglor i, men det var lite ont om tid och lite krångligt att få in tyget i symaskinen så vi lät till slut bli och sa att vi kan sy förstärkningar av extratyget om vi känner att det behövs förstärkas.

Tyg

Efter en del sökande efter ett bra tyg, och kännande på hur tyg av olika vikt kändes, så valdes till slut ett tyg som fanns på rea hos Korps. Det var en styv canvas-aktig bomull/linne-blandning som var vaxad som impregnering men ändå lätt nog att resa med och stabil nog att förhoppningsvis inte blåsa sönder i första taget.

Tygvalsaspekter

Av de olika tält och skärmtak jag varit med och sytt och använt har jag lärt mig att man ska undvika stretchiga tyger. Tyget bör vara tättvävt och stumt. Är det inte tättvävt kommer slagregn att slå igenom tyget och om det inte är stumt kommer hård vind att öppna hålrummen mellan varp och väv och då slår också regnet igenom.
Det är mindre viktigt att duken är impregnerad. Har man god lutning på tyget så rinner vattnet utmed tältduken.
Många naturfibrer sväller när de blir fuktiga så utan impregnering tätar tältet sig självt när det utsätts för regn.

Nu vidtog ett räknande för att se hur mycket tyg som behövdes för att använda tyget som allra bäst. Tanken var att sy ihop tyget till ett relativt kvadratiskt stycke tyg.

Beställningen blev till slut tio meter tyg. Tanken var då att spara lite tyg till öglor och liknande av sista biten tyg.
Vi hade dock inte behövt vara riktigt så noggranna i det vi räknade på. Det tyg som inom kort levererades var 16 meter långt. Det blev gott om tyg över.

Klippmönstret för det skärmtak som denna beskrivning omfattar blev så här:

Sömmar

Efter klippning kastades först alla kanter på tyget (zick-zackades) för att de inte ska repa upp sig av senare påfrestningar.

För sömnaden införskaffades 1 km stark tråd.

Sömmarna på ett skärmtak utsätts för mycket påfrestningar. Skärmtaket spänns ofta hårt för att vara stadigt, men tyget krymper och växer beroende på hur fuktigt det är, och när det fladdrar i kraftiga vindar kan det lätt hända att det rycker sönder i kastvindar. Det är därför viktigt att sömmarna är hållbara.

Det allra bästa hade förmodligen varit att göra en dubbelvikt söm där tyget viks från båda håll så att man syr två sömmar genom fyra lager tyg som låser varandra.
Det var dock väldigt mycket tyg att hantera för en liten hemmasymaskin så vi valde den enkla vägen att göra en enkelvikt sådan söm istället. Den blir också i fyra lager, men behöver tre vändor med symaskinen för varje söm - men har fördelen att den håller ihop tyget väl efter första relativt enkla varvet. För att göra den nålar man först tygen med lite avstånd mellan kanterna.

Vi lade en del möda på att få tyget platt och trådrakt inför nålandet och det var bra att ha ett stort golv frilagt för detta.

Efter första krångliga sömmen hänger tyget ihop bättre och andra sömmen på samma fog är vanligen lite lättare att få till även om man ännu bör vara två personer eftersom man behöver avlasta symaskinen från tyngden av tyget och det är lätt att det drar snett av att det enorma tygsjoket hakar i någonstans.

Efter första sömmen viks den utskjutande delen in i två varv så att det blir en snygg platt söm och därefter sys igen på båda kanterna av denna söm. Vi hoppas att resultatet kommer att vara tillräckligt hållbart för starka vindar på öppna lägerplatser.

Den trogna gamla Husqvarna-maskinen vi sydde på fick ta lite pauser då och då, men vi sydde ihop alla delarna på två timmars jobb.

I grova drag följdes sy-planen, med undantag av att våderna hölls kvar på 150 cm bredd istället för att klippas isär till 75 cm våder.

Fållning; Öglor och förstärkningar

Karins mor hade sytt segel så vi frågade om förstärkningar och fick höra att de gott kan ligga innanför fållningen så det siktade vi också initialt på, sedan kom vi på andra tankar.

Det mest önskvärda hade nog varit att ha förstärkningar och öglor infästa i anslutning till redan befintliga sömmar i skärmtaket. Dessa är starka och det är lätt att spänna skärmtaket.
Vi bedömde dock att det vore lite för kort mellan stödpinnarna med bara dryga 70 cm mellan dem. Då blir det nämligen svårt att smyga emellan dem och många linor att ta hänsyn till. Vi frångick därför denna skimär till symetri och valde att sätta förstärkningarna med 90 cm mellanrum.

Med förstärkningar distribueras kraften från ryck i öglorna ordentligt ut över tyget så att kraften inte bara kommer i en punkt.

Vi gjorde halvcirklar som förstärkningar för sidor och lite större kvartscirklar för förstärkningarna i hörnen.
Dessa fästes sedan mot duken genom att de lades med sidorna en fållbredd in på skärmtaksduken som sedan veks upp två halvvarv så att förstärkningen blev en del av fållen runt skärmtaket.
Samtliga förstärkningar syddes fast på undersidan av duken för att inga upphöjda tygbitar ska hindra avrinning av regn.

Däremot syddes kortsidans öglor på ovansidan av duken medan alla andra syddes på underkant av duken. Orsaken till det är ett försök att undvika att skapa lyftkraft i de fall då skärmtaket blir en vindtunnel.
Genom att ha öglorna på ovansidan av tygen trycks kanten ner av repen och bildar därigenom en liten spärr som minskar risken för att duken lyfter vid starka vindar.
Eventuella dropp av dessa nya kanter sker i ytterkanten av duken och ska således spela väldigt liten roll.

Öglorna behöver kunna dras ihop på bredden för att funka med allehanda knopar. De behöver ändå också vara starka. I vårt fall blev det så att vi vek in så att det blev fyrdubbelt tyg i ytterkanterna på öglorna och bara tvådubbelt i mitten av dessa.

Rep

Flagglinor brukar utgöra billiga och bra rep, men de är inte så särskilt snygga eller historiskt korrekta. Ibland hjälper det lite att koka flagglinan ett tag i en kastrull med björklöv eller liknande för att få bort lite av den kritvita färgen.

Vi skippade flagglinan denna gång och gick på Hampex-rep. Dessa ser ut exakt som treslagna rep i hampa, men är mycket mer beständiga mot röta och UV-ljus.
Hampex är ju inte historiskt korrekt, men det är ju egentligen inte skärmtak eller den canvas-väv vi använder heller. Det blir ett tillräckligt bra substitut med Hampex.

Det rep som beställdes var 55m långt och 8mm grovt. Det hade nog egentligen räckt med varianten med 6mm rep.

Trästomme

Skärmtaket behöver hållas upp av en konstruktion av lättast möjliga timmer. Det finns till och med skärmtak som bara spänns upp i rep som ett solsegel. Finns möjlighet för det så funkar det generellt bra, men det jag själv har märkt är att det är bättre ju mer man kan justera sitt tak för att hantera vindriktningar när det blåser hårt. Det blir fort stora krafter på ett stort skärmtak när det fungerar som ett segel.

Dessutom behöver man för många tyger kunna justera i längsled när tyget krymper eller sträcks beroende på fuktighet.

Nockregel

Nockregeln utgörs i vårt fall av en tvåtumfyraregel på 420 cm. Måttet passar med duken och med övrigt vikingalägerstimmer från A-ramstältet som också ska med på taket. Det gör det lättpackat i vårt fall.

Nockregeln är lämpligen minst 60 cm längre än själva taktyget. Anledningen till detta är att man runt nockregeln vill kunna göra ett dubbelt halvslag med vardera av de rep som sitter i mitten på taktyget och som håller skärmtaket stabilt i sidled så att duken inte glider i sidled, och den håller sig sträckt.

Kanske 60cm kan låta mycket, men när man betänker att det är en ögla där som förlänger, och så repen, och att duken kanske inte ligger helt mitt på, så går decimetrarna åt snabbt.

Det går såklart att göra andra lösningar för infästningen. Jag har själv funderat på om man skulle borra ett större hål i båda ändarna av nocken och trä repen genom där och kanske således få taket i spänn när man ändå spänner ner stagtågen.

En annan förbättring(?) jag funderat på är att hyvla ner en böj i överkant på nockregelns ändar så att taktyget får en lätt neråtböj i den kanten och kanske därför leder vinden över istället för under skärmtaket vilket vore mycket stabilare i hård vind.

Nockregeln i bilden ovan är avfasad i kanterna för att det ska gå att sträcka repen utan att de kavar tillbaka.
Ett alternativt sätt hade varit att ha ett stort hål eller uttag att dra linorna igenom.

Urtagen i underkanten på nockregeln är där för att de vertikala gaffelformade stöttorna inte ska glida iväg ut mot regelns kanter så att hela skärmtaket far i backen.

Vertikala stöttor

Grunden i de vertikala stöttorna är en 2"x2"-regel. Längden är beroende på hur högt skärmtak man vill ha.

De vertikala stöttorna är gaffelformade för att hålla regeln upprätt. De placeras i nockregelns uttag för dessa.
Passformen ska vara lagom otajt.

Det är bra att fasa av så att det inte är några vassa hörn på dessa vertikala stöttor, för OM nockregeln skulle hoppa av dessa gafflar så kommer de direkt mot taktyget och då vill man inte att de ska riva sönder duken.

De vertikala stöttorna monteras lämpligen ihop med skruv eller spik - och kanske lite lim för säkerhets skull.

Sidopinnar

Idealt till sidopinnarna vore hassel. Den växer rakt och kvistfritt i fina bestånd, är spänstig och tålig, relativt lätt, har inte en massa knotigheter från grenar att tälja bort och ser snyggt ut.

Tyvärr är en bunt hasselkäppar lite svårpackade. Det blir mycket luft emellan dem. Vi valde därför detta första år att köra med lättpackad läkt. Det är fyrkantsågat redan och billigt på brädgården.

Men läkt är fult. Det kanske blir en vinterskörd av hassel inför nästa år.

Tältspik

Det kan som sagt rycka och dra en hel del i ett skärmtak, och linorna går ofta ut och i vägen där man går. Det kan vara värt att fundera över vad som är vettiga tältspik för dessa. Jag har tidigare skrivit ner mina åsikter och insikter om tältspik i en separat artikel.

Knopar för skärmtaket

Infästning av rep i tygöglorna - pålstek/dubbelt halvslag om egen part med dubbla rundtörnar

Pålsteken har fördelen att den är enkel att slå och den är stabil över tid utan att fastna så att den inte går att bryta upp. Den passar bra att slå i de ditsydda öglorna på skärmtaket.

De flesta människor kan annars göra ett dubbelt halvslag, och om man gör det om sin egen part och med dubbla rundtörnar i öglan för att fördela ut kraften lite så håller det också.

Infästning av rep runt stödpinnar - dubbelt halvslag

Ett dubbelt halvslag är väldigt snabbt och enkelt att slå. Dels låser den sig själv och eftersom skärmtakspinnarna har en öppen ända är det bara att lägga två öglor omlott och trä över så sitter det tillräckligt bra. Om man behöver justera höjden på knopen är det mycket lätt att slacka lite på sträckningen i repet genom att dra lite i pinnen och därefter lossar knopen lätt så att den kan skjutas uppåt eller neråt på pinnen och när man släpper pinnen igen sträcks knopen på plats igen och fastnar åter av självlåsningsprincipen i ett dubbelt halvslag.

Justerbar längd till tältspik - tältlineknop

Även om det såklart skulle gå att fästa linor till tältspiken på alla möjliga sätt är det oftast smidigast med tältlineknop om man har smala tältspik, eller tältspik med någon form av tillböjd topp på. Har man tillyxade vedträn som tältspik kan jag ibland välja att göra dubbelt halvslag runt dessa också. Dubbelt halvslag är ju ganska enkla att justera och håller bra, men det blir mycket rep över nere i markänden där man inte vill ha den. Ligger det rep där blir det lätt blött och dåligt och man riskerar att trassla in sig i det.

Tältlineknopen däremot för åter repet uppåt och får det ur vägen från marken. Den är dessutom ännu enklare att justera än dubbelt halvslag eftersom man inte behöver lösa upp något av knopen för att justera den.
En förutsättning för tältlineknop är dock att repet inte riskerar glida av tältspiken.

Att resa ett skärmtak

Det är lättast att resa ett skärmtak om man är ganska många människor.

Arbetsgång

1. Man brukar börja med att lägga ut nockregeln på marken ungefär där man vill ha skärmtaket
2. Därefter breder man ut takduken över nockregeln så att den ligger rätt
3. Sedan knyter man fast duken i nockregeln med de för detta avsedda repen (de två långa repen) mitt på var sida, över nocken
4. Nu behövs det minst två, men helst fyra personer. Två av dessa lyfter i vardera änden av nockregeln medan de andra två tar var sin av de gaffelformade vertikala stöttorna och ABSOLUT RAKT I REGELNS RIKTNING för dessa in i urtaget där de ska sitta och lyfter sedan upp skärmtaket
5. De två som håller i de vertikala stöttorna står kvar och bevakar så att allt är rakt medan resten av arbetet fortgår
6. De långa repen som sitter i nockbrädan ska nu fästas ner i marken så att nocken blir självbäranded. Till det behövs tältspik och hammare/klubba
7. När nocken står stadigt kan de som håller de vertikala stöttorna släppa och delta i att sätta i sidokäpparna och sträcka linorna och fästa ner dessa
8. Nu ska skärtaket vara klart, men det kan vara lika bra att gå ett varv extra runt om för att se till det.

Det kan vara värt att tänka på vinkeln på alla linor. Ofta är det trångt och det är lätt att snubbla på linorna eller att slå tårna i tältspik när det blir mörkt. Försök gärna se till så att det finns bra vägar mellan skärmtak och tält - och sätt eventuellt ljusa tygtrasor i linorna så att de syns bättre på natten.

Andra skärmtak