Allt om hur man gör ett bra yxskaft

Verktyg slits och behöver underhåll. Då och då behöver man byta ett yxskaft. Denna artikel handlar om det man bör tänka på när man byter ett yxskaft.

Skillnaden mellan ett bra och ett dåligt skaft kan te sig enorm. Det är mycket att tänka på. Material och utformning påverkar hållbarheten och livslängden, men också hur trött man blir i handen och vad man kan använda verktyget till.

Det går att köpa färdiga yxskaft som är ganska lätta att passa in, men personligen har jag aldrig trivts med dessa och finner alltid att jag måste arbeta om skaften ganska mycket för att kunna jobba med dem på ett bra sätt.
Då är det nästan alltid lättare att göra ett skaft själv även om det är lite pyssel.

För oss som dessutom håller på med historiskt återskapande är så känns inte moderna yxskaft särskilt rätt heller.

Yxhuvudet som används som exempel i denna artikel köpte jag på en loppis för snart två decennier sedan. Det är inne på sitt tredje skaft sedan dess men har också använts väldigt flitigt.

Materialval för skaft

Bra val

Klassiska yxskaft är i hårda och ganska lätta material, som t.ex. hickory. Jag håller på mycket med mina yxor i medeltidssammanhang och då passar sig hickory inte så bra. Vi har dock en del skandinaviska träslag som fungerar bra också. Yxskaftet som visas i denna artikel är gjort av ett stycke rakvuxen och kvistfri ask. Ask kan man ofta hitta kvistfri och rakvuxen. Ask är också hårt och starkt. Ask är vårt starkaste träslag.

På ett generellt plan är trä med tätare årsringar starkare än ett med glesare årsringar. Vissa träslag har väldigt lite ådring, som t.ex. lind. Andra träslag, som ask, har ganska lika hållbarhet i vintervedens mörka årsringar som i sommarvedens ljusa årsringar.

Det är viktigt att det trä man använder är mycket torrt. När fuktigt trä torkar så krymper det. Ett krympande yxskaft fyller inte längre ut hålet i yxhuvudet och blir snabbt glappt.

Det borde också vara så självklart att det inte borde behöva nämnas, men för säkerhets skull: Man ska alltid montera skaftet med fibrerna i skaftets längdriktning. Minsta årsring som går åt fel håll är en potentiell brottsanvisning och här har jag sett folk slarva så att yxskaften blir kortlivade.

När det kommer till årsringarnas riktning i skaftet är den mindre viktig än i kilen, men jag brukar ha årsringarnas ränder i huggriktningen.

Tänkbara träslag för yxskaft:

• Hickory
• Ask
• Lönn

Dåliga val

Det vore lätt att tro att ek skulle vara bra till yxskaft. Ek har rykte om sig att vara hårt. Ekens hårdhet gäller dock att det är ändtrå-hårt. Fibrerna i ek är korta och har en tendens att gå tvärt av.

Sämre träval för yxskaft:

• Ek
• Björk
• Lind
• Tall
• Gran

Det är förledande att tro att t.ex. hassel är bra för yxskaft för även om hassel i grunden är starkt är det lätt att få märken i så det blir glappt av att krafterna på yxhuvudet ändrar formen på infästningen.

Materialval för kil

Kilen används för att tvinga ut yxskaftets översta kant så att det fyller ut så att yxhuvudet inte slungas av på grund av centripetalkraft, vibrationer eller annat.

Det är viktigt att kilen är hård. Yxkilar gör därför ofta av metall eller riktigt hårda träslag som t.ex. bok, björk, rönn, syren eller ek. Yxan som visas i denna artikel har en kil i bok.

Om man gör kilen i bok är det bra att sätta årsringarna tvärs kilen. Annars finns det en risk att den mjukare delen av årsringen pressas samman av trycket och gör yxhuvudet glappt igen.

Självklart är det viktigt även för kilens trä att detta är väldigt torrt.

Utformning

Längd på skaftet

När det kommer till utformningen är det viktigt att skaftet varken är för kort eller för långt. Det brukar gå bra att känna efter i en svängrörelse med yxhuvudet hur långt skaftet bör vara.

Avslutning på skaftet

Jag tycker att det ger ett mer avslappnat grepp när handen känner om det börjar glida på skaftet så att handen slipper nypa hela tiden och istället bara behöver krama åt om den känner att det glider.

Av den anledningen brukar jag se till att yxskaftet avslutas med en böj, en utbuktning, en lindning eller liknande. De flesta yxskaft görs med flera olika grepp olika nära yxhuvudet, men det är främst när man håller längst ut på skaftet som man är orolig att yxan ska glida ur handen.

Närmast yxhuvudet

Så gott som samtliga yxskaft som gått av för mig har gjort det nära yxhuvudet. Därför försöker jag alltid se till att ha lite extra tjocklek på skaftet där. Den extra tjockleken hamnar oftast på bredden.

Ibland ser man yxmakare som föredömligt lägger in en bit järn eller stål framför trästycket närmast yxhuvudet (och in i hålet på yxhuvudet). Det har jag inte gjort på bilderna på yxan i denna artikel. För mig är det viktigast med en sådan metallförstärkning på yxor för vedhuggning eftersom det oftast är de som slits mest där när man börjar bli trött och sliten och oförsiktig så man gör misstag i sitt huggande.

De olika greppen

Olika yxor används till olika saker och greppen bör såklart vara avpassade både för vad man gör med dessa och den som yxan är anpassad för.

Yxan som visas i denna artikel är en täljyxa (den har bl.a. en annan slags egg än huggyxa eller klyvyxa) så för den har jag både gjort mig ett skönt grepp i änden av skaftet, men också ett nära yxhuvudet för när man vill göra finare detaljer och ha total kontroll över yxan.

Dessa grepp är ganska olika. Det närmast yxhuvudet är smalt för att mycket detaljerat kunna styra eggen, medan det i änden av skaftet är bredare eftersom yxan till större del styr sig själv genom luften när man gör yvigare hugg med yxan.

Det vanligaste felet på yxgrepp är att man gör dem för tjocka av rädsla för att avverka för mycket material. När handen får kämpa för mycket med att hålla greppet blir man trött i handen och mister i precision och gör fler misstag - och får ta fler och längre pauser i arbetet.

Fästet

En bra infästning är såklart hela skaftets viktigaste funktion. Det gäller att få en så tight inpassning som möjligt. Det ovala hålet i yxhuvudet är dubbelkoniskt (se förklarande bilder nedan). Se till att infästningens nedre del inte glappar och att dess övre del lätt kan fyllas ut med en bra kil.

Kilskåran som sågas i fästets huggriktning kan gärna vara tunn. Numera sågar jag oftast dessa med en japansåg.

Kilskåran bör vara lagom djup. Någon centimeter förbi den smalaste biten på yxhuvudets skafthål är fullt tillräckligt. Du lär inte få i en kil djupare än så i vilket fall och du gjort resten rätt.

När jag jobbade med yxskaftet i denna artikel så råkade jag slå en flisa ur skaftet i breddningen vid infästningen. Jag lät denna vara då jag bedömde att den inte inverkade menligt på skaftets funktion. Kanske skulle en mer nogräknad slöjdare fila till det så att inte det oavsiktliga urtaget syns, men jag valde att spara det för att inte tappa mer styrka i skaftet. Det utgör i dagsläget ändå inte någon brottsanvisning av väsentlig grad.

Kilform

Kilen ska inte ha för brant vinkel. När man passat in skaftet i yxhuvudets hål kan man se hur mycket luft det finns i kanterna runt skaftets infästning och själva yxhuvudets överdel. Det är det måttet plus någon knapp millimeter man siktar på att kilen ska ha i bredd ett halvt yxhuvudshåls höjd ifrån spetsen (dubbelkoniskt hål).

Själva kilen får gärna vara längre. Den ska ändå sågas av när man bankat den på plats.

För enkelhetens skull brukar jag göra kilen lite trubbig just i spetsen. Det är för att den ska hitta in i skåran utan att slinta sig.

Dekorationer

Ett yxskaft behöver såklart inte dekoreras, men av tradition och hävd brukar jag göra några skåror i skaftet samt sätta mitt bomärke på detta. Bomärket är bra så att det aldrig råder något tvivel om att yxan är min när man ägnat timmar åt att skafta, slipa och bryna upp en bra yxa. Dekorationsskårorna och bomärket täljer jag med kniv och dekorationsskårorna hjälper handen att hitta rätt och känna in greppet.

Yta

Den viktiga kantigheten, grovheten och imperfektionen

Vikten av kanter och ojämnheter i ett skaft kan inte nog understrykas. Den mänskliga handen är otroligt känslig och duktig på att styras och har varit en framgångsfaktor för människans alla framsteg.

Om man sandpapprar yxan len och slät kommer handen att mista sina referenspunkter och behöva hålla mer krampaktigt i yxan. Det är därför viktigt att medvetet göra yxskaftet fullt av potentiella referenspunkter för handen.

Jag brukar tälja skaften och medvetet försöka lägga in lite kantighet och grovheter i skaftet just för att kunna jobba avslappnat och kontrollerat med yxan.

Ytbehandling

För att yxan ska bli lite mer väderbeständig och långlivad är det bra att ytbehandla denna. Yxskaft tillhör inte den kategori träsaker som mina vänner lämnar ute i regn och rusk så de behöver inte få ett väldigt skyddande skikt, men ett bra ytskikt förbättrar även greppet och gör att yxan åldras värdigt.

Jag brukar använda någon form av vax till ytbehandling. Det är tillräckligt avstötande, finns i flera färger (möbelvax) och har inte någon nämnvärt lång torktid.

Jag skulle kunna tänka mig att det vore vettigt att tjära eller linolja skaften, men dessa behandlingsmetoder tar ofta månader att bli helt torra. Mitt tålamod är inte gott nog för det.

Det kan vara bra att skydda skaftets ändträ lite extra mot väta. Om kilen och den delen av skaftet börjar svälla i vatten kan den krypa ut av platsbrist och då börjar yxhuvudet snart glappa och vara irriterande.

Snören

Det finns de som borrar hål i änden på yxskaftet och trär en lädersnodd däri. Det har jag själv gjort för länge sedan. Det var till ett stort förtret när denna läderögla då och då fastnade i när man skulle hugga så det avråder jag starkt ifrån.

Det är ju ändå en dålig idé att hänga upp en vass yxa utan eggskydd i en ögla i skaftet, och ska man ändå göra ett eggskydd kan man ju se till att detta har upphängningsmöjlighet.

Montering

Det är bra om man kan undvika att banka sönder kilen när man slår in den. För att öka mina chanser till detta väljer jag en träklubba snarare än en metallhammare.

Bilder

Följande bilder är i någorlunda kronologisk ordning utifrån arbetsprocessen.

Utgångsmaterialet var denna gång ett släggskaft som jag länge hade tyckt var på tok för långt så jag sågade av en lagom längd av detta och hade som utgångspunkt. Det är därför det ser lite oformligt ut innan det bearbetats till form.