Det här med färgblindhet

Forskningsbakgrund

12 % av alla män är färgblinda. Färgblindhet ärvs dock på mödernet så den hoppar över varannan generation och ärvs bara till söner - om inte dottern får anlaget från båda föräldrar.

Det finns (minst) tre olika sorters färgblindhet. Den absolut vanligaste är röd-grön färgblindhet.

I ögat finns det flera sorters ljusuppfattande sensoriska celler - tappar och stavar. Vid färgblindhet är inte dessa som hos andra människor.

I denna artikel tänkte jag beskriva hur det är att vara röd-grön-färgblind.

1). Rött är inte rött

För de flesta människor är rött en signalfärg. För mig är rött en väldigt dämpad färg. Om någon markerar text genom att göra den röd ser den helt svart ut för mig.

Detta gör ju att alla färger med rött i är förvanskade också - och bara lite mörkare än den färg de har om man lyfter bort den röda komponenten. Detta gör att t.ex. lila för mig blir mörkblått. Ju mer rött i det lila, desto mörkare blått.

Att rött är en signalfärg som icke-färgblinda lägger mycket märke till noterar jag även i färger som rosa. De flesta rosa färger är i skalan vit till väldigt ljust grå för mig. Det tolkar jag som att det inte behövs mycket rött alls för att andra ska identifiera det som en helt egen färg.

2). Grönt är inte grönt

Grönt verkar inte dämpa ljuskraften lika mycket som rött. Det finns gott om ljusa nyanser på det ni andra hävdar är grönt. Eftersom det är svårt att skilja grönt och rött blir det skevt. Det är nämligen svårt att skilja en ganska ljus röd från e n ganska mörk grön, men om en färgseende skulle lägga fram en grön och en röd bredvid varandra skulle jag tryggt kunna chansa rätt på att den mörka är den röda.

3). Det mesta är egentligen rött och grönt

Rött och grönt ingår i olika grad i massor av färger. När jag har svårt att skilja rött och grönt betyder det således också att jag har svårt att identifiera brunt, lila, gredelin, turkos, rosa, gult* och många andra färger.

Om man exemplifierar med gult så blir ju orange mörkgult enligt ovan, men det blir ju även gulgröna färger. Det blir den färg som jag till mina närståendes förfäran brukar kalla för grönorange

4). Stora röda blaffor ÄR verkligen röda!

Det här är inte något som jag läst någon forskning om, men som jag hört samstämmigt från andra röd-grön-färgblinda:
Ett rött streck är så gott som svart, men ett stort rött fält ÄR verkligen en helt egen färg!

Jag har funderat lite på om forskningen är fel ute när den skyller på tappar och stavar, och om det inte egentligen är ett brytningsfel så att linsen på något sätt sprider ljuset bredare när det är rött och att det därför inte träffar rätt och hjärnan själv fyller i med att det nog då är svart. Det är nog bara en vild teori, men faktum kvarstår:

Ibland ser jag verkligen rött, och då kan det till och med kännas lite som en signalfärg, kanske inte lika mycket som illgult eller klarblått, men ändå.

5). Känsla för nyanser

Det vi färgblinda tappat i form av färgseende tappar har vi istället i kompensation mer stavar. Det gör att vi har mycket skarpare nyanskänsla än icke-färgblinda.

En gång blev jag sänd till stan för att köpa grön sytråd. Jag fick med mig en bit av tyget. Tyvärr tappade jag det på vägen till affären, men bad damen i kassan att lägga fram alla gröna trådrullar, plockade den som jag tyckte stämde bäst med mitt minne och kom hem med exakt rätt nyans av tråd.

En annan anekdot är från mönstringen till militärtjänsten. Jag visste ju att jag var färgblind, men tyckte ändå att jag ju ser många olika färger, så på färgseendetestet i mönstringen så gjorde jag verkligen mitt yttersta för att se siffror och bokstäver i de tio brickor som visades mig. Jag ansträngde mig blå - och såg faktiskt en av dessa. Jag var mallig som en tupp och tänkte att nu minsann kan jag visa dem! Malajen som höll i denna del av mönstringen såg helt stum ut innan han stammade fram att den jag plockat ut var kontrollbrickan för att undvika fusk...

6). Mörkerseende

De mer vältränade stavarna hos färgblinda gör inte bara att man ser nyanser bättre. Det ger även ett riktigt bra mörkerseende.

Så i lumpen kom ändå min färgblindhet till nytta. Det bättre mörkerseendet gjorde att jag kunde leda min grupp säkert på natten även utan lampor under orientering, omgrupperingar och överfall, och känslan för nyanser (och fokus på form istället för färg) gjorde det lättare att se kamouflerade fordon och föremål i naturen.

Det har tagit mig lång tid i livet att förstå att andra människor har svårt att se i mörker. Jag tyckte länge att folk var dumma i huvudet som förstörde nattsynen genom att tänta pannlampor och ficklampor. Nu har jag förstått att de faktiskt inte ser utan dessa hjälpmedel. Med tiden har jag själv börjat få åldersseende och sämre nattsyn - så jag har väl bättre förutsättningar för empati också.
Jag håller mig dock fortfarande så långt före eller efter de med lampor som är socialt accepterat när det mörknat och man vandrar skogsstigar eller så.

Konsekvenser och coping mechanisms

Färg som informationsbärare

Färger är väldigt förvirrat och jag litar aldrig på mitt färgseende. Således är färg en usel informationsbärare också. Att markera något som grönt för att det är bra i en graf går mig helt över huvudet, liksom om man använder rött för att markera en varning.

Det har hänt att jag inte har tänkt mig för och råkat skapa diagram med färger som betyder något för andra. Jag minns en styrgrupp där IT-chefen inte riktigt kunde ta in informationen i min graf för att jag hade råkat använda rött för något som faktiskt var bra. Det blev ett ganska upphetsat möte. Onödigt upphetsat. Sedan dess har jag lärt mig att bara använda trygga gråskalor i mina grafer.

Livlina 1: Hör med en vän

När det kommer till situationer där färger är viktigt för andra tar jag hjälp. Jag tar hjälp både av främlingar i butiker och vänner.

Bädda för trygga färgval

Min ex-fru såg till att mina kläder alltid var någorlunda koordinerade och var med i alla klädinköp. Jag minns att hon vid något tillfälle sa att
- "Du kan använda alla kläder som du vill, men ska du använda just denna skjorta måste du fråga mig för den funkar inte med allt."

Använd hjälpmedel

Microsoft har varit duktiga på att med tiden anpassa sina produkter. I Office kan man numera hovra över färger i färgväljaren och läsa om vad det är för färg. Det hjälper mig i viss mån att undvika misstag och få med mig oönskade tolkningar av det jag skapar.
Samma sak gäller i någon mån HTML-färger där det finns en hel del färger som man kan använda med deras namn. Det finns också många tjänster på nätet för att ladda upp en bild och få berättat vilken grundfärg de stammar från. Det sistnämnda är dock ganska tidkrävande och inget jag gör om jag inte känner att jag måste.

Mina signalfärger - custom

Det vore puckat att ta med en vanlig röd Victorinox armekniv på en vildmarks-camping. Istället har jag en specialbeställd klarblå. Den syns mycket bättre i gräset och naturen - och det gör att jag snabbt kan identifiera min kniv bland andras.
På samma sätt har jag mycket där jag valt gula och blå färger istället för röda bland mina saker.

"Färgblindhetsglasögon" då?

Man ser ibland spektakulära videos på färgblinda som provar färgblindhetsglasögon. Jag har noga hört mig för om sådana med ortoptister och optiker. De funkar faktiskt inte. Tyvärr. De förstärker vissa färger i spektrumet men ändrar inte något väsentligt i hur man uppfattar färger - i vart fall inte så att de kompenserar bort en färgblindhet.

Vill du prova hur en färgblind ser?

Det finns gott om webbtjänster för tillgänglighetsanpassa webbtjänster. En del av dessa tar även hänsyn till färgblindhet.

Prova till exempel att hämta hem en bild på någon blomsterträdgård eller färgfestival och ladda upp den på Pilestone.com.