Det var en gång...

Flera decennier inom QA ger en del dråpliga och insiktsgivande berättelser att förmedla. För min egen skull har jag börjat besrkiva en del av dessa här.

Detta är en av dem.

När allt ställs på ända när man nästan är klar

Ahhh... Den där känslan när man nästan är klar med testarbetet i ett projekt som pågått länge... Testerna går bra och man börjar nästan släppa oron inför lanseringen på den stora banken. Det finns faktiskt gott hopp om att man kommer att kunna göra användarna och andra intressenter nöjda med vad de får till sig.

Visst har det kostat mycket möda, men stämningen i teamen är uppsluppet positiv och i teamet unnar vi oss att alla går iväg på en gemensam finlunch.

När vi kommer tillbaka och tränger oss in i hissen är det någon som får syn på ett stort plakat på hissväggen. På plakatet står det om ett kommande demo-event där alla ska få se den nya lösning som vi slitit med så länge. De som inte kan närvara fysiskt kan se eventet via videolänk så att hela organisationen ska få chansen att se det nya nästan magiskt fina systemet. På plakatet står också en del om vad som ska gå att göra med det kommande systemet, och vi inser MED SNABBT STIGANDE PANIK att där utlovas en massa saker som systemet verkligen inte är byggt för - eller ens hade varit aktuellt att föra in i systemet.

Hur vi än gör i detta läge kommer nya systemet att uppfattas som en besvikelse nu när förväntningen är satt.

När eventet väl kommer får vi börja med en pudel. Som väl är för oss tar informationsavdelningen på sig skulden för fadäsen, men det tar ändå längre tid än det borde för verksamheten att börja uppskatta lösningen. Det känns himla tradigt att börja med en ordentlig uppförsbacke i bad-will från något som dök in helt externt från vår insats.

Lärdom

Se till att involvera verksamhet, support, HR, driftavdelning, säkerhetsavdelning, jurister, marknadsföringsavdelning och alla andra intressenter hela vägen för att undvika uppförsbackar och problem i långa loppet.