Det var en gång...

Flera decennier inom QA ger en del dråpliga och insiktsgivande berättelser att förmedla. För min egen skull har jag börjat besrkiva en del av dessa här.

Detta är en av dem.

När allt ställs på ända när man nästan är klar

Den där känslan när man nästan är klar med ett långt projekt. Testerna går bra och man börjar nästan släppa oron inför lanseringen. Det finns faktiskt hopp om att man kommer att kunna göra användarna och andra intressenter nöjda med vad de får till sig.

Visst har det kostat mycket möda, men stämningen i teamen är positiv och god och vi unnar oss att alla går iväg på en gemensam finlunch.

När vi kommer tillbaka och tränger oss in i hissen är det någon som får syn på ett stort plakat på hissväggen. På plakatet står det om ett kommande demo-event där alla ska få se det nya system vi jobbar på. De som inte kan närvara fysiskt kan se eventet via videolänk så att hela organisationen ska få chansen att se det nya nästan magiskt fina systemet. På plakatet står också en del om vad som ska gå att göra med det kommande systemet, och vi inser med stigande panik att där utlovas en massa saker som systemet verkligen inte är byggt för.

Hur vi än gör i detta läge kommer nya systemet att uppfattas som en besvikelse. När eventet väl kommer får vi börja med en pudel. Som väl är för oss tar informationsavdelningen på sig skulden för fadäsen, men det tar ändå längre tid än det borde för verksamheten att börja uppskatta systemet.