Det var en gång...

Flera decennier inom QA ger en del dråpliga och insiktsgivande berättelser att förmedla. För min egen skull har jag börjat besrkiva en del av dessa här.

Detta är en av dem.

Tangentbord av extraordinär kvalitet

Det händer fadäser i testlabbet. Något sådant har jag berättat om förr.

Själv var jag en sådan som ofta hade en kaffekopp i närheten. Kaffe är ju bra för att hålla skärpan uppe under långa testsessioner.

Kaffe har dock den egenskaper att det lätt spills, och det kan förstöra vissa typer av tangentbord till datorerna i testlabbet.

I vår organisation höll vi på med utrustning för verksamhet i händelse av ofred. Det innebar att mycket av utrustningen ändå var ganska oöm, dock inte våra normala tangentbord i testlabbet.

När jag råkat spilla kaffe i mitt fjärde tangentbord tröttnade systemansvarig på min ovarsamhet. Han kom in med ett ersättningstangentbord till mig. Det var taget ur ett stridsfordon och vägde duktigt. Det var kanske inte så konstigt. Det var i tjock militärgrön plåt, med gummilager över tangenterna och en stor svart styrkula i metall i dess nederkant istället för mus. Med orden -Det här ska klara blod, lera och hjärnsubstans. Det kan du ta. lämnade han mig, och tangentbordet, åt sitt öde.

Det var verkligen inte ett optimalt tangentbord att jobba på i labbet, så efter några timmar tog jag mod till mig och gick in och frågade efter ett vanligt tangentbord. På nåder fick jag ett.

Jag spillde aldrig mera kaffe i tangentborden. Inte i det labbet i vart fall.