Det var en gång...

Flera decennier inom QA ger en del dråpliga och insiktsgivande berättelser att förmedla. För min egen skull har jag börjat beskriva en del av dessa här.

Detta är en av dem.

Livsfarligt testmisstag 1

Trots över 30 år sedan jag började test- och QA är det mig veterligen blott två gånger som jag har varit på väg att ha ihjäl folk under mina tester.

En av dessa var när Försvarsmakten ville utvärdera olika mörkersikten för pansarvärnsvapen. Vi hade en handfull olika mörkersikten att utvärdera mot varandra. Jag var gruppchef, vagnschef och skytt.

Vapnen bestod i 4,5 meter långa bakladdade öppna eldrör med en diameter på 90mm och med patroner med 10 kg högexplosiv drivladdning som sköts som direktverkande eld.

Säkerhetsavståndet bakom dessa vapen är 70 meter och jag har själv sett granar knäckas bakom vapnen när de avfyrats. (jag har tydligen fortfarande en nedsatt hörsel på en viss basfrekvens efter att över 100 gånger låtit 10 kg högexplosiva sprängämnen detonera tre decimeter från mitt öra - trots att vi nästan alltid hade både öronproppar och hörselkåpor).

En del av testerna skedde på skjutbana i olika väderlek och olika grader av mörker. En del andra tester genomfördes som fältprov med faktiska övningar i terräng och mörker.

Vid ett av dessa kom vår tropp (en tropp är en halv pluton och består alltså av två stridsgrupper - som vardera har var sitt fordon) över ett krön och fick syn på fienden.

Min vagn blev eldredo på ett kick och jag ropade -SKOTT KOMMER!. Jag var övertygad om att personen som var min laddare skrek -KLART BAKÅT! så jag sköt, men istället för återkoppling om träffläge från honom möttes jag av tystnad och insåg att något måste ha gått snett.

Han hade aldrig ropat KLART BAKÅT. Det hade bara skett i mitt skjutivriga huvud eftersom chansen att skjuta på fienden höll på att gå mig om intet (rörliga mål).

Jag vände mig om i panik och såg den andra gruppens vagn 20 meter bakom vår vagn. Alla personernas ansikten såg chockade ut. Eldsflamman bakåt från mitt vapen hade gått över deras bakvagn och granen bortom deras vagn piskande fortfarande vilt fram och åter av tryckvågen. På en sekund kollade alla omkring sig och kollade tyst upp varandra. Alla hade klarat sig. Rutin kan övertrumfa chock och snabbt genomförde andra gruppen sin skjutning medan min vagn snabbt omgrupperade och allt fortsatte som vanligt.

Vi pratade aldrig om detta misstag. Våra befäl fick aldrig reda på det heller. Men allt var ändå inte som vanligt. Jag själv kommer aldrig att glömma detta misstag som lätt hade kostat mina vänner livet - för en iver att göra väl ifrån mig under testverksamhet.

Lärdom

• Hastigheten i tester är aldrig viktigare än säkerheten.