Det var en gång...

Flera decennier inom QA ger en del dråpliga och insiktsgivande berättelser att förmedla. För min egen skull har jag börjat beskriva en del av dessa här.

Detta är en av dem.

Jobbig drömresa

När man är ny på ett uppdrag vill man alltid ge ett gott intryck. Det gäller att bevisa sig både inför sig själv och inför kunden.

Jag hade just börjat ett uppdrag på resebolaget Thomas Cook och det var första dagen. Jag hade hunnit få igång mailen och läst om att det var knas med resor med Norwegian eftersom de inte gick att vända scriptmässigt utan krävde manuella rutiner.

Min handledare tipsade mig om att bästa sättet att bekanta sig med systemet är att boka sin drömresa, men i testmiljön. Jag satte mig och öppnade webbläsaren till testmiljön och började klicka runt lite på resebokningen.

1. Cook island verkar ju nice.
2. All inclusive i fint strandhotell på bryggor ut i havet verkar ju fint.
3. Fylla i formulär för lite basuppgifter om hur många personer, hur länge, vilka veckor.
4. Nytt formulär med personinformation. Tydligen hade jag valt att vi skulle vara tre personer i föregående formulär.
   1. Nå, som reseansvarig ska jag ju själv med. In med mitt namn och personuppgifter.
   2. Någon mer? Åh, det vore ju fint att ha två veckor på Cook Island med Jennifer Lopez. Drömresa hade ju Ingela ändå sagt. Det får det bli.
   3. Ytterligare en person? Nå, J-Lo kanske är skittråkig och är upptagen med att bara träna sång och dans hela dagarna. Någon med lite party-fart och fläkt kanske? Victoria Silvstedt! Hon är säkert fartfyllt att hänga med.
   Klicka Ok
5. Betala nu eller sen? Sen, såklart. Ett teststeg mindre!
6. Bekräftelsemeddelande. Tack!

Nu kikade jag till uppe på URL:en och inser att jag på något sätt nu är på produktions-URL:en. Undrar i vilket steg detta hände?

Det är dessutom Norwegian som flyger i denna resa (något byte). Jag blir orolig att det här har blivit riktigt tokigt och inser att jag nog måste berätta om detta för min uppdragsledare.

För den som kanske är för ung för att känna till dessa damer så är J-Lo en sångerska och dansare medan Victoria Silvstedt var en skandalomsusad partydonna som charmade miljardärer runtom i världen.
Kanske inte det mest uppbyggliga resesällskap när jag tänker på det så här i efterhand, men det kändes rätt i stunden.

Handledaren, Ingela Hagman, satt med sina kundtjänstkollegor i det öppna landskapet. Jag gick trevande och försynt bort till henne och nästan skrapandes med foten i mattan bekänner jag att jag kanske kan ha råkat boka en resa i produktion, med Norwegian.

-Ojdå! uttrycker hon och vänder sig till datorn för att söka fram resan.

-I vilket namn har du bokat? undrar hon.

-Jörgen Damberg säger jag.
-...och, ähum, Jennifer Lopez. Och Victoria Silvstedt...

Hon snurrar runt på sin stol och ser på mig i någon sekund innan hon brister ut i sitt karaktäristiska stora asgarv. Det hörs långt ut över det öppna kontorslandskapet och dess höga atrium.

Några minuter senare har hon rett ut det hela med Norwegian och stoppat resa in systemen. Dessutom känner nu alla andra på avdelningen också till min fadäs, vilket ju också blir mitt sätt att starta detta uppdrag.

Efter denna pinsamma start på vår bekantskap blev resten av uppdraget bra, och så avskräckt kan inte Ingela ha blivit då hon några år senare faktiskt tog antällning hos oss och jobbade hos oss i ganska många år.

Som en anekdot kan nämnas att konsultbolaget (då hette vi Claremont, som sedemera blev Zington) strax innan hade valt nya värdeord och då valt bort ordet professionalism till förmån för värdeordet affärsmannaskap.
Det kanske var tur för mig.

Lärdom

Ha för bövelen koll så att du inte råkar lämna testmiljön när du tar dig friheter i testerna.