Det var en gång...

Flera decennier inom QA ger en del dråpliga och insiktsgivande berättelser att förmedla. För min egen skull har jag börjat beskriva en del av dessa här.

Detta är en av dem.

CV-trubbel

Några av oss som jobbar på Zington jobbade innan tillsammans på ett annat konsultbolag. Carin Norling var en av de jag jobbade med där. Hon hade dock fått ett erbjudande om att bli konsultchef på ett annat bolag och eftersom jag var på kontoret och hon inte var det bad hon mig i förtroende att skicka henne det konsult-CV som fanns åtkomligt när man satt på kontoret så att hon kunde skicka det vidare.

På skoj lade jag snabbt in en extra bild i hennes CV. Det var ett hastjobb och bilden bröt Word-filens layout en del, men för ett litet hyss skull gjorde det ju inget. Det var ju bara för henne att ta bort bilden när hon pillade till sitt CV för jobbansökan. Det var en typisk färglad marknadsföringsbild tre orimligt glada människor av olika etnicitet som samtliga gjorde tummen upp och på alla sätt verkade så jättepositiva att det typ blir stelt*.
Jag tänkte såklart att hon skulle skratta till av tilltaget när hon pillade till sin CV innan hon skickade den vidare.

Timmarna gick men hon hörde inte av sig.

Jag började bli orolig att detta skämt kanske missfyrat och hon hade skickat sitt CV vidare utan att fixa till det, men ville inte sprida någon onödig oro vidare till henne så jag sade inget om det till henne. Den eventuella skadan var ju liksom redan skedd och det var ingen idé att göra Carin skärrad i onödan inför intervjun hon skulle på.

Det gick någon vecka innan det var dags för intervjun.

Direkt efter att Carin varit på intervjun ringde hon upp mig. Hennes känslor var uppenbart överallt. Hon ömsom skrattade och ömsom var så arg så hon fick tårar. Hon var förståeligt upprörd och chockad, och och många fler känslor i överflöd.

Hon berättade att hon suttit på intervjun och sneglat på det utskrivna CV som intervjuarna hade med sig och sett att den såg väldigt märklig och annorlunda ut, men försökt agera helt normal medan hon inom sig pusslat ihop vad som måste ha hänt.

Numera skrattar vi åt denna histora, men jag passar på att framföra en offentlig ursäkt här.

Hur det gick? Hon fick jobbet såklart - men tackade i slutändan nej ändå.

Lärdom

Håll igen på busandet om det man håller på med kan vara viktigt

* Carin minns det som att det var tre geishor på bilden, men när jag för några år sedan hittade en gammal extern hårddisk med filer från denna tid hittade jag också CV:t med bilden och på den bilden fanns tre personer av olika etnicitet, som alla gjorde tummen upp. Det gör dock egentligen väldigt liten skillnad till denna story. Det kunde ju typ lika gärna varit en sådan bild.