Det var en gång...

Flera decennier inom QA ger en del dråpliga och insiktsgivande berättelser att förmedla. För min egen skull har jag börjat beskriva en del av dessa här.

Detta är en av dem.

Frustrerande enhetstestfel

En morgon när jag kom till vårt teams rum höll en av utvecklarna på att slita sitt hår, uppenbart frustrerad.

Jag brukade komma in på kontoret vid tiotiden och Stefan hade varit där sedan halv åtta. Han hade ändrat i en enda metod, och metoden var bara några få rader lång. Nu smällde enhetstesterna på flera ställen och Stefan var irriterad över att han inte förstod varför.

Han vägrade ta någon lätt väg och bara kommentera bort enhetstesterna som gick fel och han fortsatte felsöka.

Det tog flera timmar att identifiera vari felet bestod.

När han väl hade hittat felet var det snabbt fixat - och han prisade teamets disciplin kring enhetstester för som han sa:
-Det var en jäkla tur att skyddsnätet av enhetstester fanns.

Han förklarade vidare att om inte enhetstesterna hade funnits hade förmodligen någon efter några veckor börjat märka att systemet betedde sig lite märkligt någon gång då och då - och om det tog timmar att identifiera felet när han ändå visste exakt vilka fem rader kod som var ändrade på hade det varit närmast omöjligt att hitta felet flera veckor senare när hundratals nya incheckningar av kod skett.

Vi var alla tacksamma för att enhetstesterna både fanns och användes. Det var även en annan av utvecklarna som brukade enhetstesta ganska rigoröst, men inte riktigt orkade preppa om enhetstesterna så att de kunde köras automatiserat i byggflödet som nu förstod nyttan av detta och ganska raskt checkade in ytterligare en mängd enhetstester.

Lärdom

Ringakta aldrig enhetstester. De kan göra enorm nytta.

En del utvecklare drar sig för att automatisera sina enhetstester (ok, det har jag själv ibland slarvat med).