Det var en gång...
Flera decennier inom QA ger en del dråpliga och insiktsgivande berättelser att förmedla. För min egen skull har jag börjat beskriva en del av dessa här.
Detta är en av dem.
Tekniska dokumentatörer och stukad stolthet
Jag och en kille som hette Stefan hade uppdrag på FMV (Försvarets materielverk). Vi hade redan varit på FM Master (Försvarsmaktens Master - gränsytan mellan Försvarsmakten och FMV) några år och kommit in i hur FMV jobbade fick i uppdrag att ta fram en testprocess för mjukvarusystem för FMV.
FMV hade visserligen redan en testprocess, men den var väldigt generell och var framtagen för att testa allt från gummistövlar till tårgas - utan hänsyn till att mjukvaruutveckling har en helt annan utvecklingscykel än mer fysiska ting.
Det hade blivit väldigt tydligt att det var dags för en ny.
Vi gick in i arbetet med liv och lust. Vi gjorde verkligen vårt yttersta, inte bara för att ta fram en bra process, utan även för att den skulle vara tydlig och lättförståelig.
FMV är en myndighet och omfattas av offentlighetsprincipen så dokumentet skulle vara oantastligt för de utanför myndigheten som begärde ut den eller som den sändes ut till. Till vår hjälp tilldelades därför lite tid från myndighetens tekniska dokumentatörer.
När vi till slut började vara nöjda och stolta över dokumentet och hade gått igenom det flera gånger skickade vi dokumentet till de tekniska dokumentatörerna.
Jag vet inte hur det var med Stefan, men jag var beredd på att få beröm för detta dokument.
Istället kom det tillbaka med bara några få rader här och där som INTE var rödmarkerade.
De tekniska dokumentatörerna hade synpunkter på i princip allt vi hade skrivit.
Det var ganska knäckande.
Vi hade en serie arbetsmöten med dem inplanerade och under dessa benade vi ut den ena rödmarkeringen efter den andra och någon vecka senare hade vi gått igenom hela dokumentet.
När jag då jämförde versionen vi hade skickat in med den som vi nu hade värkt fram såg jag att det bearbetade dokumentet verkligen var oerhört mycket bättre.
Visserligen hade jag fortfarande lite sårad stolthet, men också en ny insikt.
Lärdom
- Man kan inte vara bäst, eller ens bra, på allt.
-
Det finns en anledning till att en del har de
flummigare
rollerna i organisationer. De är helt enkelt väldigt mycket bättre på det än gemene man - vilket tillför mycket.