Armborst

Medeltidsföreningen Albrechts bössor porträtterar den Hansa-här som inkvarterades på Stockholms slott under några år i slutet av 1300-talet. Det är en tacksam grupp att återskapa eftersom det finns packlistor från överfarten från kontinenten till Sverige.
I packlistorna står det bland annat om att armborstskyttar ska ha lätta och tunga armborst med.

Denna artikel handlar om ett försök att återskapa ett av dessa armborst.

Lagrum för armborst i Sverige

Armborst omfattas av vapenlagarna i Sverige. För att få inneha ett armborst måste man ha licens eftersom det är ett vapen som avfyrar projektiler medelst lagrad energi.
Idén för detta armborst är således att skapa ett teater-armborst som inte går att använda med lagrad energi, men som ser ut som ett medeltida armborst - alltså ett poseringsarmborst.

Armborst under det sena 1300-talet

Under det sena 1300-talet har armborst ännu en hög status, trots att långbågarna visat sig ge ett övertag vid slag som t.ex. Crecy (1346) och Poitiers (1356).

Bild av belägringen av Acre från <q>Great Chronicles of France</q> (1370-1379)

Armborstskyttar i <q>Cy commencent les grans croniques de la genealogie des roys de France</q> (1380)

Gaston Phoebus; <q>Book of the Hunt</q> (1405)

För bilder på armborst som är bevarade, kika här.

Läs gärna mer om armborst här.

Arbetsordning

Få hem säljstocken och klyva den för torkning (med tidningspapper limmat i ändarna)
Såga fram en grov armborststock och hyvla den till grov form med rubank och därefter till fin form med spånhyvel
Borra och hugga ur stocken för båginfästning och mekanism (med borr, kniv och stämjärn)
Göra nöt och passa in den
Smida avtryckare och passa in den, samt därefter finputsa denna
Skapa båge och fästa in denna
Göra skäktor
Göra koger

Armborststocken

Ett armborst består av flera delar, där stocken, avfyringsmekanismen och bågen är de centrala delarna.

Under det sena 1300-talet är armborststockarna smäckra och raka enligt de många bilder som finns.

Materialet i stocken kan variera, men eftersom jag hade tillgång till en bit sälj tänkte jag att den kunde passa bra.
Sälj är segt, lätt, lättbearbetat och kan ta infärgning bra. Denna armborstattrapp kommer ju dessutom inte att ta några krafter så valet av trä är lite underordnat.

För stocken till detta armborst användes således en sälj-stock som hämtats hos en vän något år tidigare och då klyvts i halvor och fått tidningsark pålimmat i ändarna för att torka så sprickfritt som möjligt i mitt varmgarage under nästan ett år.
Egentligen borde det ha fått torka längre, men man tager vad man haver.

För armborststocken sågades en fyrkantig regel ur den kluvna säljstocken. Det blev en lite kantig bit med en del bark, men den skulle ändå tunnas ut och fixas till. Armborststockämnet bearbetades därefter med rubank och spånhyvel till en grovt önskad form.

När formen började arta sig så att dimensionerna gick att lita på borrades ett hål för surrningen av själva bågen. Detta hål täljdes mjukt och runt med en kniv.
Med en rasp formades sedan en urgröpning för bågen i stocken.

Platsen för urtaget för mekanismen måttades fram och ritades in med blyerts. Materialet togs ur med ett vasst stämjärn som användes både med träklubba, men kanske allra mest som skärande verktyg utan klubba. En borr användes också vid ett tillfälle.

Idéskiss för sidovy till armborststock, där ljusgrått är urhugget för mekanismen. Bågen fästs till vänster i bild.

I skissen ovan kan man se att jag vill kunna släppa ner nöten i sitt uttag lite lätt bakifrån men ändå ha kvar lite material så att den sluter an tätt på ovansidan mot bågen till.

Fotbygeln

Fotbygeln verkar vara naturligt att ha i smitt järn och stigbygelliknande i formen under denna period i nordeuropa.

Mekanismen

Det finns många olika typer av mekanism för armborst och ju senare i tiden de kommer är de mer och mer komplicerade - ibland med åtskilliga länkarmar för att vara välbalanserade i avtryckaren för riktig precision.

Under 1300-talet och 1400-talet tycks det närmast uteslutande vara en mekanism med rullnöt som gäller för armborst, både i jakt och i krigstid.

Nöten är som en rund rulle med fastsättningshål i centrum och ett utsågat vinklat uttag på översidan för att hålla bågsträngen. Denna fals för att hålla bågsträngen har även en skåra i mitten så att skäktan når in till bågsträngen. På undersidan av nöten finns en annan fals för att avtryckaren ska kunna ge mothåll.
När man trycker in avtryckaren vinklas avtryckarens stöd mot nöten undan vilket tillåter nöten att snurra och då far bågsträngen iväg.

Nöten fästs på plats genom att linda med snöre genom centrumhålet i nöten och runt under stocken eller genom en sprint genom nöten.

En rullnöt görs senare i världshistorien av metall, men under 1300-talet vanligen av horn - och då oftast av rosenkransen, alltså biten närmast kraniet, på ett horn från ett hjortdjur.

Jag råkade ha ett stort horn av älg liggande. Jag hade köpt det för en spottstyver (20kr) på en loppis några år tidigare. Nu kom det väl till pass även om det kändes som ett helgerån att såga av det för att ta ut några få centimeter av det.

Man får vara lite försiktig när man jobbar med horn. Använder man elverktyg luktar det illa och gaserna som blir sägs vara cancerframkallande.
Jag jobbade därför med bågfil och filar.

Det var lite omständligt att få nöten välformad - alltså nåde rund och med parallella snittytor och vinkelräta kanter. Jag valde nämligen bort (modern el-) svarv eftersom jag tog för givet att det skulle bli för varmt och lukta. Med hjälp av ett skjutmått, fil, skruvstycke och en blyertspenna fick jag nöten någorlunda bra. Det blev någon dryg timmes filande innan den var tillräckligt rund - och tillräckligt parallell i snittytorna, och tillräckligt icke-vobblande. Det blev även ett tillpassningsjobb där jag parallellt vidgade hålet för nöten i stocken.

Med en centrumvinkel måttade jag därefter in centrum och markerade för borrning med den vassa spetsen av en passare. Det låter ju som att en penna hade varit bra för det, men det är märg i mitten av hornet så det är poröst och går inte att markera med penna.

Om man vill kan man fjäderbelasta avtryckaren.

Anpassningar av mekanism för att göra en verklighetstrogen attrapp

För att göra en attrapp som inte kan avfyra projektiler på ett potentiellt skadande manér valdes mellan flera olika tekniker:

För kort avtryckare - så att den inte kan hålla emot nöten
Ingen fals på undersidan av nöten - så att avtryckaren inte kan fästa i något
Fast båge som inte kan spännas
Väldigt klen båge som inte levererar mer kraft än de barnbågar som säljs på marknader, men inklädd så att den ser mäktig ut
Gummibandssträng så att den inte kan spännas hårt nog för att få iväg en projektil
Spröd sprint genom nöten så att sprinten inte kan ta kraft (kanske är dåligt eftersom en välförmad stock ändå håller emot)
Bluntade skäktor med stor gummiblobba i änden

Det absolut enklaste och tryggaste är en kombination:

Göra avtryckaren för kort
Klen båge (den ska ju ändå bara vara för syns skull)
Resårsträng

Bågen och strängen

Lärdomar

Man tager vad man haver. Sälj-stocken kom till god pass.
Om man tycker om att jobba med stämjärn gör det inte något om det tar lite längre tid. Man har ju bara trevligt längre.