Herjolfsnes 63

Dags att sy en kappa till reenactment med föreningen Albrechts bössor som reenactar precis slutet av 1300-talet.

Direktivet är en vid kappa med ena sidan i brunt ylle och andra sidan i svart ylle. För detta ska 1,5m av brunt kläde och lika mycket av svart kläde finnas - och räcka till både rock och en struthätta.

Tyg

För ovanlighets skull är detta ett projekt som börjar med tyget och sedan väljer man projekt och inte tvärt om.

Tyget är så nära ett medeltida melton-tyg från Dendermonde som lyckats gå att uppbringa. Tanken är att färgerna ska motsvara ofärgad svart ull och ofärgad brun upp, men den bruna är lite väl homogen för att ge ett sådant intryck, i den tygkvalitet som vi avser avspegla.

Det tyg som övriga föreningen använt när de sytt sina har för länge sedan gått ur sortimentet i butiken där de köpt det, men det gick till slut att leta upp på ett ställe på nätet som hette Ullmagasinet. Länk till tyget finns här.

Tyget är tjockt fint och i hårt valkad kypert i 100% fin ull. Det svarta är lite spräckligt och ser naturligt ut som om det kommer från svarta får. Det bruna minner om det från bruna får men är inte lika spräckligt.

Även om tygerna är från samma kollektion så är de lite olika i kvaliteten. Det svarta tyget är mer vadmalsaktigt medan det bruna är lite slätare och lenare samt mer homogent.

En uppmätning av det levererade tyget gav 153 cm av det bruna och 164 cm av det svarta tyget. Båda är då på 150 cm bredd.

Val av modell för kappan

Det finns inte jättemånga kvarvarande klädesplagg från denna period. Det är några få från Rudolf I:s grav, men en hel del från Herjolfsnes på Grönland där en arkeologisk snabbutgrävning genomfördes 1920 för att rädda kyrkogården när havet åt upp landet där den gamla medeltida kyrkogården låg.

Det finns över 80 dokumenterade plagg från denna plats, men även om det finns ett antal bevarade kappor är många lite fragmentariska och andra är kvinnoplagg eller smala så att de inte passar som vid kappa.

Efter en lång analys av för- och nackdelar med varje av de plagg som var intressanta för mig valde jag slutligen att sy en replika av Herjofsnes 63. Det var ett tryggt med kanske lite tråkigt förutsägbart val.

En del av andra plagg som finns kvar från denna tid kan man se i artikeln här.

Mönster

Det fanns gott om mönster på Herjofsnes 63. Det är ett av de mest rekonstruerade plaggen. I mönstret nedan har jag lagt in mina egna uppmätta mått.

Herjofsnes 63 är en vid kappa som är öppen fram, har en krage och förböjda ärmar.

Måtten möttes ut med hjälp av en badrock som nålades upp och mättes vid lagom längd.

I detta fallet sys rocken med en brun och en svart sida som är kiralt ställda (alltså som varandras spegelbilder).

I bilden ovan syns tydligt att ärmhålet på framsidan är större än det på baksidan och att urtaget för halsen är större än det för nacken. Utöver de skillnaderna är det fyra av varje av den bredare och den smalare tygstycket som ska sys ihop till sammanhängande åtta bitar.

Det visade sig för övrigt när jag väl hade sytt ihop plagget att det inte behövde klippas alls i nederkant, på det sätt som bilden ovan har en svängd skärning i nederkant på de bredare styckena - vilket alltså visade sig onödigt.

Val kring mönster

Förböjda ärmar

På ett så här bylsigt plagg är det skönt att ha förböjda ärmar. Det går till så att ärmhålet är mindre på framsidan samt att man syr tygerna med lite vinkel i armvecket.

Knappmängden

Detta är det enda av Herjolfsnes-fynden som har många knappar. Eventuellt håller jag igen på antalet knappar i min. Det är tråkigt att sy knapphål. Dessutom verkar manuskripten jag tittat i från denna tid ha en absolut majoritet av plagg utan knappar alls. Jag inser att jag har hört beskrivas om olika regler och lagar (sumptuariska lagar) för hur många knappar man får ha och att det var reglerat beroende på rang. Under det sena 1300-talet var Hansans köpmän välbeställda och det fanns gott om sumptuariska lagar för att de inte skulle överglänsa adeln i prakt. Det är ganska otroligt att Hansans soldater skulle anses ha hög rang nog för att smycka dräkten med knappar.
Samtidigt finns det i Sverige inte några sumptuariska lagar vid denna tid så kanske passade de på att känna sig förmer med knappar i klädedräkten när de var i Stockholm under dessa år?

Framför allt bör eventuella knappar vara praktiska och inte flådiga. Alltså ingen ädelmetall eller ädelstenar i knapparna. Att likt övriga Albrechts bössor-medlemmar göra några tygknappar i klädedräkten kan ändå vara aktuellt eftersom soldater som lever under förhöjd risk att dö gärna spenderar på sig själva, och för styrkorna i Albrechts bössor levde de ju under hotet från Vitaliebröderna samt en icke-samarbetsvillig lokalbefolkning i Stockholm m.fl.

Krenelering nertill

På en del rekonstruktioner syns en krenelering nertill av plagget. Det går t.ex. att se på plaggen nedan. Jag hoppar över denna då jag tycker att jag ser många plagg utan krenelering i manuskripten - och det verkar som att originalet till Herjolfsnes 63 inte har någon krenelering.

Plagglängd

Det finns rekonstruktioner i alla möjliga längder, allt från lårkorta till fotsida. Min slutar vid knät. Det såg snyggast ut och funkar med rustning och liknande där rörelsevidden är av betydelse.

Måtta och klippa

Som vanligt gäller devisen:

Think thrice
Measure twice
Cut once

Till min hjälp hade jag en tygkrita, ett måttband, ett långt skaft och en stor och bra vass sax.

Syordning

Eftersom plagget har en brun och en svart halva (mi-parti) så är det viktigt att hålla ordning på delarna så att det blir rätt eftersom det finns en tydlig in- och utsida.

Av bekvämlighetsskäl (slippa sy toille, träna på svart och på baksidan innan de mer synliga delarna på framsidan) så monterades delarna i följande ordning:

1. Svart D-CEn hellång söm på baksidan av plaggets svarta del där misstag syns minst
2. Brun C-DBaksida, hellång söm på brunt. Lite mer synligt om man gör fel, men ändå på baksidan
3. Brun D mot Svart DHellång söm som måste vara rak, men så är hela baksidan monterad. Sys bara nästan hela vägen upp. Det ska ju ändå klippas ut en halsrundning där.
4. Svart B-AFramsidans hellånga söm på svarta sidan
5. Brun B-AFramsidans hellånga söm på bruna sidan
6. Nåla axlarna på både brun och svart och passa in var vertikala sömmen under ärmarna ska sluta i ärmhålet
7. Ärmhål klipps för att ge rörlighet
8. Ärmarnas delar måttas, klipps och sys ihop
9. Axlarna sys
10. Ärmarna fästs och sys i ärmhålen
11. Krage sys och fästs
12. Muddar runt handlederna måttas, klipps och sys
13. Kantningar och fållningar
14. Knapphål och knappar
15. Sömmarna fälls

Sömmar

Delar av plagget syddes med vit lintråd, men sedan fann jag en vaxad mörkbrun lintråd att använda istället.

Delarna syddes ihop med raksöm (running stich på engelska). Ungefär var tionde centimeter gjordes ett bakstygn för att eventuella ryck i sömmen ska få någon fjädermån.

Stygnen sattes med 3-4 mm mellanrum. Sömsmånen pendlade mellan 10-18 mm (det var svårt att få till bra belysning). Jag räknade med 15mm sömsmån nästan överallt. Det var nog i överkant.

Det gick inte att tråckla sig igenom tyget. Det är för fast och stabilt. Istället blev det det som på engelska verkar kallas för stabbing stiches där man sticker nålen rakt igenom tyget, rycker ut den från andra sidan och trycker in den igen vinkelrätt mot tyget från den sidan. Det tar längre tid att sy så här än om man håller sig från en och samma sida av tyget, men det var det här som kändes bäst för tyget.

Efteråt pressades sömmarna med strykjärn och ånga för att bli platta och snygga. Sedan fälldes varje sömsmån åt båda håll. Tyget är dock väldigt robust, tättvävt och hårt valkat så det håller förmodligen även utan att sömmarna fälls. Att fälla sömmarna ger dock ett annat utseende på sömmen som jag gillar. De små prickarna jäms sömmen ger ett dekorativt och arbetat intryck.

När torson på detta plagg var klart och sömmarna var fällda på dessa fick jag veta att sömmar alltid fälldes bara åt ett håll på medeltiden. Jag hade fällt dem åt två håll. Mitt val med två håll var baserat baserat på att jag hade sett det på en väns rekonstruktion av samma plagg. Maria Neijman lärde mig dock att man bara fällde sömmarna åt ena hållet (och då med den undre sömsmånen lite mindre än den övre).

Resten av plagget, alltså ärmarnas alla sömmar samt infästningen av ärmarna i torso (och även kragens infästning) fälldes blott åt ena hållet utifrån denna nya insikt. Viss möda lades på att tänka ut åt vilket håll det var bäst att fälla sömmarna. Det slutade med idén var att fälla dessa uppåt i möjligaste mån eftersom eventuellt rinnande vatten då i mindre grad når en tygände och kan droppa av. Ull har ju visserligen fördelen att den värmer även blöt, men om vattnet antas rinna utmed trådarna i tyget så bör det ges en chans att inte rinna till vägs ände.
Det kan vara mentalt understimulerande att sy, så det blev en välkommen tankeövning för att fundera på vilken ände av sömsmånarna på de sammanfogade tygstyckena som skulle vara liiite längre än den andra.

Lärdomar

• Fäll bara sömmarna åt ett håll på historiska plagg, även om det kanske känns snyggare med dubbelfällda sömmar. Den extra sömmen kanske även gör det hela lite mer hållbart?
• Det är bra att ta hjälp att nåla in axlarna - och det är egentligen inte förväntat att axlarna ska gå rakt. Mina var riktade framåt så det var bara att vara följsam.
• Använd fingerborg om du kan. Blodfäckar uppstår.
• Det går oväntat fort att tråckla ihop plagg på detta vis.
• Handledens vidd på plagget bör gå över armbågen. Det är ofta man vill kava upp plagget.
• I manuskripten verkar det vara väldigt få plagg som har knappar.
• En nål med matt yta är ibland lättare att arbeta med än en helblank. Speciellt varma sommardagar när nålen lätt glider ur fingrarna vid lite motstånd.
• Det ÄR snyggare ju mindre stygn man tar. Det syns faktiskt.
• Man kan nog inte ha för mycket vidd i nederdelen på medeltida plagg.
• Klipp försiktigt. Ärmöppningarna blev större än ärmarnas vidd så det blev till att lägga i en extrabit under ärmen för att få ihop det.
• Pressade sömmar är mycket snyggare än opressade sömmar. Pressa alltid innan fällning.

Andra Herjolfsnes 63:or