Det var en gång...
Flera decennier inom QA ger en del dråpliga och insiktsgivande berättelser att förmedla. För min egen skull har jag börjat beskriva en del av dessa här.
Detta är en av dem.
Livsfarligt testmisstag 2
Trots över 30 år inom test- och QA är det mig veterligen blott två gånger som jag har varit på väg att ha ihjäl folk under mina tester.
Den ena av dessa är redan beskriven.
Den andra gången var jag testledare i ett stort initiativ på en svensk storbank som hade blivit med en brokig IT-flora efter en massa uppköp. Nu skulle vi byta över 100 olika NT-domäner till en enda samtidigt som vi bytte ut 36 olika standardarbetsplatser mot två (en bärbar och en stationär). Dessutom skulle vi införa en strukturerad programdistribution så vi scannade alla datorer i banken och identifierade 96.000 unika programversioner - på 8.000 anställda med 12.000 datorer.
När domäner var migrerade och grund-plattformen var skapad och testad började vi paketera program. Till slut hade vi reducerat dessa 96.000 program till 1.400 olika programpaket.
För att åstandkomma detta behövde vi införa en ny organisation av systemägare och paketansvariga som skulle testa att programpaketen fungerade.
De flesta systemägare tog sin uppgift på allvar och var behjälpliga. Till slut hade vi bara några väldigt upptagna människor kvar. De hade inte tid och lust att ta sig till vårat testlabb så vi tog fram ett ambulerande testlabb och jag for runt med detta till olika ställen där banken hade verksamhet.
Till slut var jag framme vid valutahandlarna och aktiehandlarna. Jag lyckades boka upp en plats i en utbildningslokal i källaren i bankpalatset och få till en tidsslot där en av dessa seniora aktiehandlare kunde komma.
Till saken hör att vi med mycket möda hade lyckats få till en uppkoppling till den globala testmiljö för programmet som aktiehandlaren skulle testa.
Handlaren kom med andan i halsen några minuter sent och var ganska stressad när han satte sig ner och fick instruktioner. Strax efter han klickade på programikonen och programmet startade så hör jag hur han skarpt hämtar andan och i vild panik reser sig så snabbt att stolen faller. Han börjar halvspringande stega runt runt i rummet med ansiktet om ansiktet i flera varv i en stigande panik medan jag förstår att han fått panik av sifforna i testmiljön.
Det var så illa att jag var övertygad om att han skulle få hjärtattack och dö.
Jag försöker under tiden få kontakt med honom, ställa mig ivägen, fånga in honom i mina armar och till slut upprepade gånger skrika till honom att DET ÄR BARA EN TESTMILJÖ!!!! DET ÄR INTE PÅ RIKTIGT!!!
.
Det slutar med att han verkar ta in vad jag säger, men han stod kvar och hyperventilerade på ett farligt sätt i flera minuter innan han sjönk ihop på en stol och halvt svimmade. Ytterligare fem minuter senare stapplar han omtöcknad tillbaka till datorn och vi slutför testerna.
Lärdom
Var alltid väldigt noga med att dubbelkolla att testpersoner förstått förutsättningarna för testet.