Sen 1300-talsstruthätta i miparti

I medeltidsföreningen Albrechts bössor har vi uniformer. Det är inte vanligt med uniformer vid denna tid, men denna grupp reenactar en grupp från slutet av 1300-talet där vi har turen att ha en del dokumentation. Bland annat får varje soldat en viss mängd brunt tyg och lika mycket svart tyg för att sy var sin vid rock och en hätta, båda med brunt till höger och svart om vänster.

Denna artikel handlar om hättan till denna dräkt.

Det går såklart också att läsa om skapandet av kappan till denna dräkt.

Hättor på slutet av 1300-talet

När man nämner hättor i denna kontext handlar det om struthättor. Vid 1300-talets slut var dessa tighta runt huvudet, gick ner ganska långt över axlarna och hade en ganska lång och relativt smal liripipe.

Hättorna verkar mest finnas i två olika modeller. Den ena bockstensmannamodellen med en kil mitt fram och den andra är modellen frånett av Herljofsnes-fynden (#78) där två romber fyller ut över axlarna istället för kilen mitt fram.

Tittar man på bilder av struthättor från medeltiden (målningar och illustrationer) så verkar en del ha tighta huvor och en del ha lite mer löst sittande. En del har kort krage medan andra har ganska mycket krage.

Mönster

Jag var mycket nöjd med min blå struthätta, så för denna sömnad lade jag helt enkelt ut den blå på tyget, ritade med tygkrita och klippte ut.

Precis som med den blå struthättan kan även denna bäras som en turban, nerfälld eller uppfälld.

Struten på struthättan räcker om halsen, vilket kan vara skönt om det blåser kallt. Den når även runt så att det finns strut över att fästa om man drar den runt huvudet för att snöra som en turban.

Material

Materialet till denna hätta är samma som till rocken, alltså en grov melton på merinoull.

Framkilarna togs från bortsprättade delar av kappan, så de har märliga sömnadshål i sig - med avsikten att stryka eller rugga bort dessa med en rotborste eller nagelborste.

Sömnad

Hela hättan är handsydd med vaxad lintråd. Alla kanter är uppsydda och kastade, även de med vaxad lintråd. Alla sömmar har blivit fällda med vaxad lintråd. Där valet har kunnat göras har sömmen fällts uppåt för att skapa en avrinningsände mindre när det regnar - i förhoppningen att vattnet i någon liten mån leds utmed ulltrådarna inne i tygväven om det regnar.

Här och där är det vit lintråd, men mest har mörk lintråd använts.

Syordning:

1. Ihopsydd i toppen
2. Fälla sömmen i toppen
3. Sydd i bakkant upp till nästan hela vägen upp (så att den långa struten går att fästa)
4. Fälla denna söm
5. Sy ihop ena sidan av liripipen, vända mjukt i änden av tyget och börja sy tillbaka. Medan återsömmen sys dras liripipen med allt eftersom.
6. Sy fast liripipe i hättan
7. Fäll fastsättningssömmen
8. Stryk liripipe på plats för rätt form
9. Identifiera uttag för halsgropen genom att fästa säkerhetsnålar och prova att ta på och av hättan och röra sig i den
10. Sy urtaget vid halsgropen och klipp det rent inför fällning av sömmarna
11. Vik in kanten runt ansiktsöppningen och kasta den på plats
12. Sy ihop trianglarna i framkant på hättan (om det är en tvåfärgad hätta)
13. Sy fast framkilen (som nu bör bestå av två kilar om det är en tvåfärgad hätta)
14. Vik upp nederkanten på kragen och sy upp den
15. Stryk eventuellt på fällda sömmar för att få dem elegantare (och i mitt fall även framkilarna)

Olika sätt att bära struthättan

Struthättan var mycket populär under flera hundra år. Det är inte så konstigt. Det är ett mycket praktiskt plagg när man är mycket utomhus. En av anledningarna till att den är så praktisk är att den går att bära på så många olika sätt.

Lärdomar

• Det funkade bra att dra igenom struten genom sig själv medan jag sydde.
• Man bör vara försiktig när man provar tighta plagg med knappnålar i vid ansiktet så att man inte river upp näsan så man får blödande sår.
• Att nåla in halsgropsurtaget med säkerhetsnålar (på avigan) var ett bra sätt att hitta rätt.
• När man fäller sömmar med mörk tråd på mörk bakrund syns de mindre än om man gör det med ljus tråd.
• När man har med plagg som ska bäras mot ringbrynja och liknande att göra är det extra klokt att fälla sömmarna.
• En liripipe från sent 1300-tal kan faktiskt gärna få vara ännu smalare än min. Jag funderar på att sy in den lite till.
• På några ställen syns tråden fällningen av sömmarna igenom, men det är inget man tänker på.